Jag har varit aktiv i Föreningen Norden sedan jag åkte på skolungdomsresa till Oslo under gymnasietiden. I stort sett hela tiden sedan dess har jag varit förtroendevald i avdelningar inom Norden. Jag var också initiativtagare till och grundare av Föreningen Nordens Ungdomsförbund (FNUF), var första förbundsordförande jag var 1978–1982. I helgen hade svenska Norden fullmäktigemöte på Biskops-Arnö. Jag hade skickat in en komplettering till förbundsstyrelsens yttrande över ungdomsmedlemmar.
Förbundsstyrelsens hade svar på motion 2026:1 från Skånes distrikt, Nordjobb, Norden i skolan & Ungdomsmedlemskap, Outnyttjade möjligheter respektive motion 2026:2 från Stockholms lokalavdelning, Angående ungdomsmedlemmars lokala engagemang i Föreningen Norden. Yttranden hade djup okunskap att det funnits ett ungdomsförbund i cirka 40 år. Min självklara komplettering till förbundsstyrelsens yttrande ville fullmäktige inte ta med. Därmed svävar fortfarande Föreningen Norden i okunskap om ungdomar i Föreningen Norden.
Mitt förslag till komplettering av förbundsstyrelsen yttrande fördes fram av flera på fullmäktige, men styrelsen tyckte det var för långt…
Här kommer förslaget i sin fulla längd, som är kortare än förbundsstyrelsens yttrande och inte innehåller några andra yrkanden än förbundsstyrelsens.
”Föreningen Norden hade ett eget ungdomsförbund i fyrtio år, Föreningen Nordens Ungdomsförbund (FNUF). Det bildades 1978 och lades i praktiken ned 2018. Före FNUF:s bildande fanns det ungdomsavdelningar i Stockholm, Göteborg och Helsingborg.
”När väl FNUF bildades i Göteborg 1978, växte ungdomsorganisationen, med Stockholm som största avdelningen. FNUF bestod som mest av över tio ungdomsavdelningar, hade cirka 1 500 medlemmar, var representerat i Föreningen Nordens centralstyrelse (dagens förbundsstyrelse) enligt dåvarande stadgar, hade posten som vice ordförande i Nordiska kommittén inom Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd, SUL (i dag Sveriges barn- och ungdomsorganisationer, LSU) och hade statligt organisationsbidrag.
”Föreningen Nordens nationella ungdomsförbund (såsom politiska ungdomsförbund, nykterhetsrörelsen, idrottsrörelsen med flera) var till 1983 organiserade i Föreningen Nordens Ungdomsrepresentantskap, FNU. FNU ville uttryckligen inte ha några lokala ungdomsavdelningar som medlemmar, vilket organisationen gjorde tydligt i den process som föregick FNUF:s bildande, cirka 1976–1978. I andra nordiska länder, framför allt Finland, var det en självklarhet med både ungdomsorganisationer och ungdomsavdelningar inom en sammanhållen Föreningen Norden-organisation. I Finland har man detta inom Pohjola-Nordens Ungdomsförbund (PNU/PNN) sedan 1965. Denna faktor – att svenska FNU inte ville ha lokala ungdomsavdelningar – var en avgörande drivkraft för att bilda FNUF. År 1983 slogs FNU och SUL samman till LSU. FNU upphörde därmed.
”Med tiden gick FNUF in i en nedgångsfas. Det gjorde att FNUF de facto lades ner 2018. Därefter blev den lokala ungdomsverksamheten en del av den ordinarie Norden-verksamheten i Sverige.
”Grundare av FNUF var Jörgen Bengtson, som också var dess första förbundsordförande i fyra år, ledamot av centralstyrelsen och vice ordförande i SUL:s Nordiska utskott.
”Förbundsordförande till nedläggningen var: 1978–1982: Jörgen Bengtson; 1982–1984: Jan Starrsjö; 1984–1985: Anders Bergström; 1985–1988: Henrik Radtke; 1988–1991: Per Bergman; 1991–1992: Åsa Benteke; 1992–1993: Tomas Hansson; 1993–1994: Birgitta Claesson; 1994–1997: Henrik Radtke; 1997–1999: Ingrid Pelin; 1999–2001: Carsten Jensen; 2001–2004: Fredrik Harstad; 2004–2006: Helena Bergström; 2006–2008: Elise-Marianne Åberg; 2008–2009: Maria Dickmark; 2009–2011: Peter Olevik Dunder; 2011–2011: Sandra Häggström; 2012–2013: Petter Mahrs; 2013–2016: Thorgny Arwidson; 2016–2017: Anton Hermansson; 2017: Emil Wiström.”
Bild: Föreningen Nordens logotyp