Lyskvällen sprider sig allt mer längs hav och sjö. Traditionen med att ta farväl av sommaren sista lördagen i augusti kommer ursprungligen från Finland. Hjalmar Åker, legendarisk kassör i Enångers båtsällskap (EBS), förde 1990 traditionen med lyskväll till Sverige, mer specifikt till Borka Brygga i Enånger. Sedan spred sig traditionen.
I kväll var det många som tände marschaller och eldar längs kusten men också längs sjöar och andra vattendrag. Vi besökte ett firande i Långvinds fritidsområde, Enånger, som samlade över hundra personer och gjorde ett rejält avtryck för andra året i följd.
– Det har kommit ett hundratal personer, säger en nöjd ordförande för Långvinds samfällighetsförening, Anders Kjällman.
Föreningen bjuder på dryck och tillbehör, människor minglar och flera tar sig ner till sandstranden Snäcken, där massor av marschaller tar avsked av sommaren. Samlingen är viktig.
– Här möter vi människor. Är så många stugor som byter ägare. Här får vi chans att träffas, säger han.
Centralt för lyskvällen är att man tänder marschaller, fotogenlyktor, eldar och annat vid vatten och tar avsked av sommaren. Lyskvällen blir därmed något av en motsvarighet till valborg eller midsommar, som markör av vårens eller sommarens ankomst. Den historiska bakgrunden var att man eldade upp gammalt skräp vid stranden och åt upp den mat man hade kvar i sommarstugan.
Lyskvällen är även känd som ”stugsista”, ”sommarsista”, ”venetiansk afton”, ”lysafton”, ”lysnatta” och ”villaavslutning” där finlandssvenskans dialektala ”villa” motsvarar rikssvenskans ”sommarstuga”. Kärt barn har verkligen många namn!
Hjalmar Åker tog traditionen från Finland, vilket han berättade för undertecknad i en intervju i en artikel på Långvind.com, ”Lyskväll avslutar sommaren” (24 augusti 2009).
– Lyskvällen startade 1990 i Borka. Det är jag hundraprocentigt säker på, berättade Hjalmar Åker med anledning av att olika uppgifter cirkulerar om detta.
– Sedan låg det i ”banken” innan min hustru tyckte vi skulle göra något av det, berättade han vidare.
– Jag vet att man började fira lyskväll i Västerbotten tidigare. Men den spred sig, vad jag vet, aldrig utanför Västerbotten, berättade Hjalmar Åker för Långvind.com.
Hjalmar Åker avled 2011. Han och hustrun Ingrid anade knappast vilken tradition de startade: Lyskvällen är inskriven i Wikipedia som en ny tradition och högtid i Sverige.
Lyskvällen har rötter i en nästan 450 år gammal pandemi, pesten i Venedig 1575–1577. När den var besegrad, började man fira detta. Traditionen togs upp som ”venetiansk afton”, även stavat ”veneziansk afton”, under 1800-talet i Helsingfors, andra finländska kuststäder och moderlandet Rysslands lysande stad Sankt Petersburg. Traditionen levde vidare i Österbottens kustland och tog sedan fart i södra Finlands kustland. Detta skedde först under den ryska tiden och sedan när Finland blev en självständig stat. Långt senare spred den sig till den forna västra rikshalvan.
Text och foto:
Jörgen Bengtson