I morse deltog jag på en videoonferens med Biodriv Mitt om ”Ladda och tanka i Hälsingland – Vilka hinder finns?”.
Jag pekade på att det nu handlar om att bygga ut laddinfrastrukturen för elfordon på två områden:
• Kommuner och flerfamiljshusbolag måste ta ett mycket större ansvar för utbyggnad av destinationsladdare/långsamladdare. I Hälsingland är Söderhamns kommun ett föredöme, med totalt 26 laddpunkter: 4 gamla vid Resecentrum, 16 nya i centrum och ytterligare 6 på gång. Hudiksvall är en katastrof: 2 gamla laddpunkter. Sandviken, som är av Hudiksvalls storlek, är den lysande stjärnan i Gävleborg: långt över 100 nya laddpunkter.
• Kommersiella bränsle- och bilaktörer måste – tillsammans med kommuner och elnätsbolag – se till att vi får flera laddsstationer, flera laddstationer med många laddpunkter och flera supersnabbladdare på 150–350 kW.
Jag nämnde också att många handelsaktörer tar ansvar – med varierande grad av egenintresse – att erbjuda laddning av elfordon: hotell, restauranger, livsmedelsbutiker, sällanköpshandel och affärsområden.
Ett väldigt tydligt exempel är Lidl, som erbjuder snabbladdning på cirka 15 livsmedelsbutiker. Laddpunkterna varierar i antal, från en till tre, och är alla på 50 kW. Till detta kommer lika många destinationsladdare med växelström (typ 2) på 22 kW. Det går bra att ladda på dessa samtidigt som någon använder snabbladdaren med likström (CCS och chademo). När börjar Ica, Coop, Willys, Hemköp och andra livsmedelsbutiker som är stora att erbjuda gratis snabbladdning som konkurrensmedel?
Text och foto:
Jörgen Bengtson
Inlägget uppdaterat 21 januari 2022