Elibilstoppmötet var platsen, där flera aktörer valde att presentera sina produkter för första gången. Den sannolikt tyngsta premiären stod kinesiska biltillverkaren Nio för. Nio har ett helt nytt koncept för elbilar. De två första elbilarna att nå den nordiska och internationella marknaden är Nio ET7 och Nio ES8, som båda fanns på Nordic EV Summit i Oslo 10–11 november 2021.

Nios Europahuvudkontor är i Norge och en norrman är verkställande direktör, Marius Hayler. Han berättade om Nios koncept och planer i ett föredrag. Jag talade också med andra företrädare för Nio.

Nio har ett annat sätt att se på elbilar än andra tillverkare. Nio känns lite som Tesla, en ny aktör som ändrar spelreglerna för elbilar.

På papperet är Nio ES8 en relativt ordinär SUV:
• räckvidd cirka 50 mil WLTP
• snabbladdning 125 kW
• fyrhjulsdrift
• dragkroksvikt 1 500 kilogram
• mycket stor
• bekväm
• premiumkänsla
• acceleration 0–100 km/t på 4,9 sekunder
• många säkerhetsfunktioner
• pris från cirka 760 000 kronor före miljöbilspremien

Men så kommer vd Marius Hayler med bomben:

– Vi bygger en totalt ny infrastruktur kring bilen, säger han.

Vad innebär då det?
• hemmaladdare som följer med alla bilar
• eget snabbladdningsnätverk
• utbytbara batterier som tar fem minuter att byta på särskilda batteribytesstationer
• möjlighet att köpa eller hyra batterier
• möjlighet att uppgradera till större batterier
• tjugo batteribytesstationer före utgången av 2022 i Norge
• visningsrum som är mer av vardagsrum med sittgrupper och lekområde, som ska växa från en till fem i Norge under 2022
• app som är mer livsstil än bilapp, som säljer mycket mer än bilkontroll – 2,5 miljoner användare i Kina på 150 000 försålda bilar
• försäljning via egna visningsrum och nätet
• sex säten i grundutförande i tre stolsrader
• tillval: sjunde säte
• flexibelt bagageutrymme: 310/871/1 861 liter
• lokal användargrupp som får frågor från Nio och gör inspel redan innan första bilen finns på marknaden

Vän av ordning undrar hur detta ska gå till?

I Kina är Nio på god väg, med 600 batteribytesstationer i dag och 4 000 stationer planerade till 2025. På en batteribytesstation är det möjligt att ”supersnabbladda” snabbare än någon annan kan erbjuda genom att byta batteriet men också att byta till större batteri eller reparera ett batteri om det behövs.

– Användare kommer alltid att ha ett fräscht batteri i bilen, lovar Marius Hayler.

– Vi har utbytbara batterier, som man lätt kan uppgradera efter några år till större batteri eller batteri med högra kapacitet, säger Florian Otto, europeisk kommunikations- och PR-chef.

Den andra bilen som Nio visade i Oslo var en kupéversion, Nio ET7. Den har räckvidd på cirka 70 alternativt cirka 100 mil (NEDC), beroende på batteristorlek. Nio ET7 accelererar från 0 till 100 km/t på 3,9 sekunder.

Många avfärdar kanske Nio som ett av flera kinesiska lycksökarbolag. Så kan det naturligtvis vara, men det kan också vara så att kinesiska bilbolag håller på att göra entré på europeiska och internationella marknader, som motsvarar det som japanska och senare koreanska bilföretag gjorde. Nio är inte heller ett inåtvänt kinesiskt bolag: tillverkning i Kina, forskning i Kalifornien, motorutveckling i Storbritannien, design i Norge och marknad med start i Norge.

Det finns 2021–2022 tre helelektriska SUV-bilar att välja mellan, för den som inte vill betala tre kvarts miljon kronor eller mer för en elbil och få elbil med fyrhjulsdrift, rejält drag (1 500 kg eller mer), stort bagageutrymme och supersnabbladdning på 200 kW eller högre: Tesla Model Y, Kia EV 6 och Hyundai Ioniq 5.

Till detta kan man lägga bilar för knappt eller drygt en miljon kronor, däribland Audi e-Tron, BMW iX xDrive 50 och Tesla Model X. Sedan finns ”billiga” SUV:ar som MG Marvel R Performance AWD och något dyrare som Audi Q4 e-tron Sportback 50 quattro, Nio ES8, Škoda Enyaq och Volkswagen ID.4, som dock alla har dragvikt långt under 1 500 kilogram eller saknar supersnabbladdning. Till detta kommer Volvo XC40, Volvo C40, Polestar 2 och Ford Mustang Mach-e, som många också räknar in i SUV-segmentet.

Text och foto:
Jörgen Bengtson

Artikeln publicerad 13 november 2021
Uppdaterad 14 november 2021