Jag är motståndare till Sveriges EU-medlemskap. Jag vill istället ha ett fördjupat nordiskt samarbete – Förbundsstaten Norden – och Norden som en del av EU:s inre marknad, ungefär som Norge–Island och Schweiz har. Samtidigt är jag starkt för att rösta i allmänna val. Problemet är att det inte finns något bra alternativ i detta EU-parlamentsval.
År 2004 startade jag ”EU-motståndarna”, en tvärpolitisk lista med företrädare från Centerpartiet, Folkpartiet (dagens Liberalerna), Kristdemokraterna, Miljöpartiet de gröna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt lokala partier och opolitiska kandidater. Detta skedde sedan jag fått hög placering i Centerpartiets medlemsomröstning, men inte ens fick frågan om en plats på valsedeln. Tack vare ”EU-motståndarna” fick väljaren ett nej-till-EU-alternativ och möjlighet att kryssa företrädare för ”sitt” parti eller en opolitisk företrädare.
I EU-valet 2004 var också Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna för EU-utträde. Dock började Miljöpartiet svaja i frågan om utträde. Vänsterpartiet var inte heller att lita på i denna fråga. Med tiden kom också Sverigedemokraterna in i politiken och krävde till en början EU-utträde, vilken partiet nu övergett.
I årets val har inget av de svenska partierna i EU-parlamentsvalet kvar kravet på EU-utträde. Det gör valet svårt för mig, för jag vill rösta och samtidigt lägga min röst på parti/kandidat som är för EU-utträde. Hur resonerar jag då?
Jag vill rösta på ett parti med rimlig chans att ta plats i EU-parlamentet. Därmed faller partiet Swexit och andra småpartier bort.
Valet står mellan något av partierna, som åtminstone säger nej till euron och marschen mot förbundsstaten EU (EU-staten)
Sverigedemokraterna faller bort av ideologiska skäl.
Vänsterpartiet är i samma kategori, om än inte lika omöjligt att rösta på.
Centerpartiet är ett möjligt val, men förstanamnet, Emma Wiesner, har signalerat att hon inte är euromotståndare. Centern har på partistämman tagit steg mot euron, även om partiet fortsatt säger nej.
Socialdemokraterna har öppnat för att säga ja till euron, även om partiet officiellt fortsatt säger nej. Partiledare Magdalena Andersson säger i valrörelsen att hon vill lyfta fram både för- och nackdelar med svensk anslutning till euro.
Moderata samlingspartiet är för euron, även om partiet inte driver fråga i denna valrörelse.
Kristdemokraterna är för euron, även om partiet inte driver fråga i denna valrörelse.
Miljöpartiet de gröna har blivit ett i stort sett federalistiskt parti, även det säger nej till euron.
Liberalerna är enda uttalat federalistiska parti – som alltså är för både euron (dessutom utan folkomröstning!) och EU-staten – och därmed för mig lika omöjligt att rösta på som Sverigedemokraterna.
Blankröstning är inget alternativ för mig, för då lämnar jag över till andra partier/kandidater att bestämma.
Jag kom fram till att välja Centerpartiet och kryssa Lars Carlsson, som står på valsedelns baksida. Han är en gedigen motståndare till svenskt EU-medlemskap, euron och EU-staten.
För den som ångrar sitt förtidsval, finns alltid möjligheten att på valdagen ta sig till vallokalen och rösta på nytt: sist lagda röst gäller.
Text och foto:
Jörgen Bengtson