I dag, den 9 november 1938, startade judeförföljelsen i Nazityskland med en förödande pogrom, förmildrande kallad ”kristallnatten”. Den ledde till morden på cirka sex miljoner judar. I dag är också dagen, då judiska församlingen i Malmö inte törs genomföra sin minnesstund av pogromen, för antisemitismen har slagit ut med full blom i Sveriges tredje största stad.
I dag är det svårt för judar i Sverige att samlas, utan att de blir utsatta för hot och våld. I världen utanför är det än värre.
Den 24 oktober 2023 lyssnade jag på Willy Silberstein i Hudiksvall, som talade om antisemitismen i Sverige och omvärlden. Han är född i Sverige, är svensk medborgare, journalist, tidigare ordförande för Svenska kommittén för antisemitism och ”lever ett ganska judiskt liv” med judendom som ”min religion och kultur”.
Vad han hade att berätta om judeförföljelse – antisemitism – i Sverige och framför allt omvärlden, var inte roligt att höra.
Han är visserligen lite drabbat själv, ”är skonad” från antisemitismen som han säger. Men hans vittnesmål av judeförföljelsen är skrämmande. Antisemitismen har ökat markant efter Hamas vedervärdiga mördarorgie på över 1 400 judar nära gränsen till Gaza, som var den största pogromen mot judar sedan andra världskriget.
”Aldrig har så många judar mördats på en dag sedan förintelsen”, sa han på det av Kristdemokraterna arrangerade mötet på FN-dagen i Hudiksvall.
Staten Israels agerande – där många tar avstånd från den sittande regeringen och ifrågasätter agerandet i Gaza – borde inte ha ökat antisemitism ett dugg. Men gör det i mycket stor utsträckning.
Slutsatsen om den judiska statens existens, som Hamas och många proselyter säger nej till, är tydlig. Willy Silbestein uttrycker det på följande sätt, som jag fullständigt instämmer i:
”Världen måste ha minst en stat, som välkomnar judar. Israel är garanten”, sa han på sitt lågmälda och tydliga sätt.
En fråga är om antisemitismen i Sverige är importerad eller historiskt grundad. Jag ställer frågan två gånger till Willy Silberstein i Hudik; jag gör det utifrån min egen bakgrund som ung utan judisk bakgrund i Stockholm på 1970-talet. Då mötte jag inte någon som helst antisemitism, men däremot stötte jag på en grov antisemitism under tågluffande i bland annat Frankrike och Turkiet.
Till en början förnekar han att antisemitismen under efterkrigstiden är importerad. Antisemitismen finns historiskt och i nutid i högerextrema kretsar och i en vidare vänsterpolitisk krets. Men vid min andra fråga erkänner han att det finns en import antisemitism från länder i Mellanöstern, där judeförföljelsen är djupt rotad.
”Jag säger inte emot att delar av antisemitismen är importerad”, säger han.
För mig är det än mer självklart än tidigare att bekämpa antisemitismen!
Jörgen Bengtson