Vi tar vår elbil Kia EV9 nästan samma väg tillbaka, som vi hade åkt till Portmán i södra Spanien. Men den här gången gör vi en avstickare till Pyrenéerna och Växjö. Det blir en lite längre återresa, men fortsatt sex dagetapper. Följa med på vår resa!
Vi startar resan i Portmán den 27 januari 2026 klockan 11.35 och kommer hem till Nyköping den 1 februari klockan 20.55. Totalt tillryggalägger vi 4 133 kilometer – Agneta kör hela vägen, och jag jobbar.
Etapp ett: Portmán–Torredembarra
Vi börjar vår hemresa med elbil från paradiset Portmán. Vad passar då bättre än att ta in på Hotel Paradis? Det gör vi i Torredembarra i Katalonien. Det är normalt sett en livlig badort, men vid vår tid på året en kall och sömnig småstad.
Vi har svårt att hitta restaurang, men finner ett utmärkt – om än kallt och enkelt – matställe med bra och vällagad mat.
Vi laddar två gånger. Första gången ser vi shoppingcentret La Zenia; andra gången sträcker jag på benen. Totalt blir etappen 58 mil.
Etapp två: Torredembarra–Saint-Paul-de-Fenouillet
Vi fortsätter resan via Pyrenéerna, snöiga vägar, avstängda vägavsnitt och kommer till slut fram till den lilla franska staden Saint-Paul-de-Fenouillet vid Pyrenéernas fot. Den här gången passerar vi ett annat paradis, vinterparadiset Andorra.
I Saint-Paul-de-Fenouillet tar vi in på ett charmigt, gammaldags och mycket franskt hotell från 1758. Tyvärr är allt stängt, så det blir ingen middag. Men en enkel restaurang, som håller på att stänga, förbarmar sig över oss, skänker oss en baguette, så vi kan äta bröd med medhavd ost på hotellrummet.
Staden ligger nära Foix, som historiskt hade en greve som var dualfurste över Andorra. Den andra dualfursten var en biskop på spanska sidan.
På vägen till Saint-Paul-de-Fenouillet passar jag på att lägga en exklav till samlingen. Jag samlar på enklaver och exklaver. En enklav är ett territorium (stat), helt inneslutet av en annan stats gränser. En exklav är ett territorium, med ett landområde geografiskt avskilt från huvuddelen av staten.
Jag har samlat på mig de enklaver som finns i Europa: San Marino och Vatikanstaten, båda omslutna av Italien. För länge sedan besökte jag exklaverna Baarle-Hertog (Belgien), som är 22 till antalet och omgivna av Nederländerna, och Baarle-Nassau (Nederländerna), åtta till antalet och omgivna av Belgien. Jag har också besökt den historiska exklaven Steinstücken (Västberlin/Västtyskland), omgiven av Östtyskland.
Exklaven jag nu lägger till samlingen är Llívia (Spanien), omgiven av Frankrike. Llívia är 12,9 kvadratkilometer, har 1 562 invånare och många semesterbostäder. Llívia ligger 1,6 kilometer från Katalonien (Spanien), strax öster om Andorra. I Pyreneiska freden 1659 avträdde spanjorerna 33 byar till Frankrike, men eftersom Llívia hade stadsrättigheter hävdade Spanien att Llívia inte skulle följa med. Detta stadsfästes sedan i Llíviafördraget 1660 och senare i Bayonnefödraget 1866, då Llívia fick sina definitiva gränser. I den katalanska folkomröstningen 2017 röstade 95 procent (561 av 591) för ett självständigt Katalonien.
Det finns många exklaver i Europa och världen. Jag nöjer mig med att fortsätta samla på europeiska exklaver. Hittills har jag bara lagt två till samlingen: Baarle-Hertog (Belgien) och Baarle-Nassau (Nederländerna). Här finns en del att göra:
– Brezovica Žumberačka (Kroatien), omgivet av Slovenien
– Büsingen am Hochrhein (Tyskland), omgivet av Schweiz
– Campione d’Italia (Italien), omgivet av Schweiz
– Jungholz (Österrike), omgivet av Tyskland
– Kleinwalsertal (Österrike), går bara att nå från Tyskland (tekniskt sett är det inte en exklav, men väl en funktionell exklav)
– Međurečje (Bosnien-Hercegovina), omgivet av Serbien.
– Os de Civís (Spanien), går bara att nå från Andorra, alltså ytterligare en funktionell exklav
– Vennbahn-exklaverna (Tyskland), som är fem, omgivna av Belgien.
Vi laddar två gånger. Första gången spisar vi frukost medan bilen får mat; andra gången äter både vi och bilen lunch. Totalt blir etappen 49 mil.
Etapp tre: Saint-Paul-de-Fenouillet–Salon-sur-Saône
På morgonen är vi ensamma till frukost på den anrika hotellet. Vi äter en mycket fransk petit-déjeuner, där det flödar över av sött.
Resan går sedan vidare genom Frankrike, där vi tar in på ett hotell i östra Frankrike i Salon-sur-Saône.
Vi hinner precis in på en restaurang i närheten, där vi äter utmärkta musslor, dels klassiska ångkokta musslor, dels gratinerade musslor. Vi avslutar med en för mig exotisk efterrätt, île flottante (”flytande ö”), pocherad maräng som flyter i vaniljsås.
Vi laddar tre gånger. Första gången äter vi och bilen lunch; andra gången tar jag en promenad (är svårt att hinna med minst 10 000 steg per dag under resan) och bilen äter elektroner; tredje gången blir den en ny promenad. Totalt blir etappen 75 mil.
Etapp fyra: Salon-sur-Saône–Waldau
Vi fortsätter resan, nu till Tyskland och på motorvägar till nordtyska Waldau utanför Kassel.
I det ”gränslösa” EU passerar vi gränskontrollen till Tyskland. Två vänliga poliser stoppar bilen och ställer frågor till oss. I Norden avskaffade vi gränskontrollerna för nordbor 1958. I Norden behöver man som nordbo varken bära pass eller annan id-handling; i de flesta EU-länder gäller kravet att alltid ha med sig id-kort.
Vi har svårt att hitta övernattningsstället utanför Kassel, som är en lägenhet i en villa. Men till slut kommer vi fram till ett Waldau, som har rejält med snö. Den här delen av Tyskland har inte haft snö på många år; det märks i den dåliga snöröjningen. Bilens fyrhjulsdrift kommer till användning.
I lilla Waldau är allt stängt, utom två livsmedelsbutiker. Vi ser fram mot en kväll med middag på rummet, men nu med ett kök som hör till. Värdarna tror dock att det kan finnas en öppen restaurang i andra ändan av gatan. Vi går det och hittar ett förtjusande Gasthaus med österrikisk profil, som precis håller på att stänga. Vi får två stora, utmärkta wienerschnitzlar med sallad till. Vi har långa och trevliga samtal med servitrisen, som är född i Östtyskland och berättar om förtrycket där och svårigheten att bli integrerad i väst efter flytten.
Vi laddar tre gånger. Första gången får både bilen och vi frukost; andra gången tar jag en promenad och bilen äter sig mätt; tredje gången blir det fika för mig och fulladdnng för bilen. Totalt blir etappen 81 mil.
Etapp fem: Waldau–Slangerup
Resan går genom Nordtyskland, korsar gränsen till Norden och fortsätter till nordvästra Själland, där Agneta bokat ett badhotell i Slangerup, Skjalm Hvide Hotel.
Det är bitande kallt, så varken bad eller utevistelse är att fundera på.
Kvällen blir trevlig, med en trerättersmiddag bestående av lax, räkor och rågbrödssmulor till förrätt, rökt kalvkött med persiljepotatismos till huvudrätt samt chokladmousse och vaniljeglass med rostad, riven choklad till efterrätt.
Vi laddar tre gånger. Första gången äter vi frukost och bilen blir också mätt (laddad till 100 procent); andra och tredje gången tar jag promenad. Totalt blir etappen 80 mil.
Etapp sex: Slangerup–Nyköping
Vi börjar dagen med en god frukost på hotellet och sätter oss sedan i bilen för sista etappen.
Resan når sitt slut i Nyköping, efter en tur via Växjö till Agnetas kusin Tord Pola med fru Jana. De hade bjudit in oss att komma förbi och äta lunch. Blir långa och intressanta samtal.
Färden går vidare norrut, genom ett allt kallare och snöigare Sverige. När vi kommer till Nyköping vid niotiden på kvällen, är det åtta grader kallt. Nu är Nyköping hem till skillnad från de fyra andra elbilsresorna till Portmán tur och retur, då Långvind i Hälsingland varit hem.
Vi laddar tre gånger. Första gången tar jag en promenad i Malmös utkant, medan bilen slurpar elektroner; andra gången laddar vi hos Tord och Jana Pola; tredje gången tar jag promenad och bilen äter sig proppmätt (100 procent). Totalt blir etappen 70 mil.
Text och foto:
Jörgen Bengtson