Mini Cooper E – ”vill ha” men brister

Mini är en helt tysk version av BMW, som finns i tre modeller med eldrift. Tidigare var Mini ett brittiskt märke, men det är historia sedan BMW köpte bilmärket 1996.

Mini Cooper är inne på sin fjärde generation sedan BMW köpte bolaget och gjorde nystart 2001.

Det finns tre eldrivna modeller av Mini: Mini Cooper, Mini Aceman och Mini Countryman.

Mini Cooper har en kombinationsplattform, Spotlight EV. Bilen har alltså ingen renodlad elbilsplattform.

BMW satsar på eldrift för Mini. Senast år 2030 ska alla Minibilar som lanseras vara eldrivna. Än så länge bygger BMW bilarna i Kina, men under 2026 startar tillverkning i brittiska Oxford.

Mini Cooper finns i två versioner: Mini Cooper E med 178 hästkrafter, batteri på drygt 40 kilowattimmar (kWh) brutto och räckvidd på 30 mil WLTP samt Mini Cooper SE med 218 hästkrafter, batteri på 54 kWh och räckvidd på 40 mil. Det finns många och dyra tillvalspaket och prenumerationer. Den här artikeln handlar om Mini Cooper E Classic Trim.

Svenska Dagbladet har testat Mini Cooper E Classic Trim. Den ger bilen ett relativt lågt betyg, 4 av 6 poäng, långtifrån ”bäst-i-test”. Svenska Dagbladet ger inte längre några delbetyg, utan bara ett totalbetyg.

Svenska Dagbladet skriver i rubriken: ”En Mini Cooper vill man ha – men den är inte bilen för alla”, som väl summerar testarens kluvenhet inför bilen.

Jag har skrivit tre artiklar om Minis elbilar på Jörgensval.se, där den senaste med länkar är Mini Cooper SE brister (10 augusti 2024).

Här är fakta om Mini Cooper E:
√ Liten halvkombi.
√ Framhjulsdrift.
√ Motor på 184 hästkrafter, hk.
√ Vridmoment på 290 newtonmeter, Nm.
√ Två sätesrader, fyra sittplatser.
√ Säkerhetsbetyg 4 av 5 i Euro Ncap.
√ Snabbladdning 70 kilowatt, kW, 400-voltssystem.
√ Snabbladdning 10–80 procent på 27 minuter.
√ Växelströmsladdning 11 kW.
√ Plug & charge på gång.
√ Har inte ström från bilen, batteribank, V2L.
√ Har inte dubbelriktad laddning, ström till nätet, V2G.
√ Batteri (litiumjon) på 40,7 kilowattimmar, kWh, brutto och 36,6 kWh netto.
√ Blandad körning 1‚4 kWh per mil WLTP.
√ Räckvidd 30 mil WLTP.
√ Toppfart 160 kilometer per timme, km/t.
√ Acceleration 0–100 km/t 7,3 sekunder.
√ Tjänstevikt 1 615 kilogram.
√ Maxlast 450 kilogram.
√ Bakre lastutrymme 200 liter.
√ Lastutrymme med nedfällda baksäten: 800 liter.
√ Lastutrymme under golvet (durken).
√ Inget främre lastutrymme (frunk).
√ Kan inte ha dragkrok.
√ Ingen uppgift om taklast.
√ Längd–bredd med/utan speglar–höjd: 386 x 176/197 x 146 centimeter.
√ Många förarstödssystem.
√ Nätuppdatering (OTA).
√ Ingen instrumentpanel framför ratten.
√ Vindrutevisning, head-up-display (tillval)
√ Apple carplay och Android auto.
√ Garantier: nybil två år, vagnskada tre år, rostskydd tolv år, lack tre år samt batteri åtta år eller 16 000 mil.
√ Pris för Mini Cooper E från 384 900 kronor. Många tillval kostar extra och är dyra.

Jag saknar åtskilligt på Mini Cooper E: flera grundläggande tillval som är standard, dubbelriktad laddning/ström till nätet (V2G), snabbare snabbladdning, bättre räckvidd, främre lastutrymme (frunk) samt möjlighet till dragkrok och taklast.

Svenska Dagbladet nämner inga konkurrenter till Mini Cooper E.

I sammanställningen nedan utgår jag från Mini Cooper E Classic Trim, som testet omfattar. Jag summerar vad jag uppfattar som biltestarens plus och minus med bilen.

På plussidan:
+ stor körglädje
+ starkt ”ha-begär”, känsla
+ låg förbrukning
+ snygg och rapp navigator
+ rimligt många manuella reglage
+ kvalitet
+ kul att köra
+ mycket bra styrning
+ bra motorstyrka och acceleration
+ stabilt chassi
+ isofixfästen på alla tre passagerarplatser

På minussidan:
– dyr med nödvändig utrustning
– dyra extraval
– dålig räckvidd
– långsam snabbladdning
– små utrymmen, trångt
– två dörrar
– ingen integrerad Spotify-app
– värdelös röststyrning, kan inte svenska
– tar ojämnheter i vägen dåligt
– högt däckljud
– klaustrofobiskt i baksätet
– dåligt utrustat baksäte
– väldigt litet bagageutrymme

Mini Cooper E Classic Trim får 4 av 6 poäng i testet.

Testet publicerades i Svenska Dagbladet 19 oktober 2024 (bakom betalvägg).

Text och foto:
Jörgen Bengtson

Artikeln publicerad 21 oktober 2024