Många bilar kallar sig ”suv”. Det är en populär bilform, både som fossibil och elbil. Men vad är en ”suv”?
Vi tar det enkla först: Den treställiga förkortningen. Den är engelska för ”Sport Utility Vehicle”, ungefär ”sportigt praktiskt fordon”. På svenska talar vi också om suv som ”stadsjeep”. En annan förkortning – som dock är mindre vanlig och inte syftar på en renodlad suv – är cuv (”Crossover Utility Vehicle); beteckningen ”crossover”, en korsning av suv och vanlig personbil, är betydligt vanligare.
Många tillverkare kallar sina bilar för suv – men är det inte.
Ett problem är att det inte finns någon enhetlig definition på suv. Det gäller trots att suven är så vanlig, att man inte längre skriver det med versaler, SUV, utan med gemena bokstäver, suv.
Olika biltillverkare definierar suv olika, inte minst med utgångspunkt från vilka funktioner deras egna bilar har eller inte har, där även många kallar tvåhjulsdrivna bilar för suv:ar.
Det finns många beskrivningar på vad en suv är, om man konsulterar Wikipedia på olika språk, ordböcker och Chat GPT. Av detta drar jag slutsatsen vad en suv är, vilket det också finns en uppdaterad artikel om på jörgensval.se, jorgensval.se/detta-ar-en-suv.
För egen del ställer jag följande krav på en suv, som jag också stämmer av mot biltillverkarens påståenden om aktuell bil i mina bilartiklar:
• fyrhjulsdrift
• kraftfull motorstyrka, acceleration 0–100 kilometer per timme på maximalt 8 sekunder
• terrängfordonsegenskaper
• hög sittställning
• dragkrok, med dragvikt på minst 1 500 kilogram
• rejält bagageutrymme som ökar med nedfällda baksäten
• hög markfrigång, minst 17 centimeter
• stor nog för fem personer eller fler.
Bilden visar författarens bil, Kia EV9, som med alla definitioner uppfyller kraven på en suv.
Text och foto:
Jörgen Bengtson