Agneta och jag gör en lång resa i vår elbil, Tesla Model Y LR, från Långvind i södra Norrland till Portmán i södra Spanien. Sträckan är cirka 4 000 kilometer.

Dag 3: Ottersberg (Bremen)–Dijon: 27 december 2022, 91 mil

Äventyret med vår elbil fortsätter efter en sparsmakad men god och trevlig frukost på hotellet i Ottersberg. Resan startar klockan 7.55.

Färden går ner genom Tyskland, Luxemburg och en bra bit in i Frankrike.

Efter 91 mil kommer vi klockan 21.40 till Dijon, som alla känner igen från den senap staden spridit över världen. Vi tar in på ett modest litet hotell i stadens gamla kvarter, Hôtel le Chambellan; hotellet är ungefär av samma storlek som vårt eget Boende och konferens Hudiksvall Kungsgården Långvind, därtill likt vårt hotell med rejäl historia, men här i form av stenfasad mot gatan och korsvirkesbyggnad mot gården.

Dagsetappen är ungefär av normallängd. Restid, inklusive laddtid, är 13.45 timmar.

Kartan visar vägen vi kör (blå väg). Vi laddar i Dammer Berge West, Tyskland (Ionity), Brohltal West, Tyskland (Ionity) och Metz Sud, Frankrike (Tesla); kartan visar tyvärr inte korrekta laddstationer, men resvägen är rätt och laddtillfällena tre.

Vi använder det paneuropeiska laddnätverket Ionity så långt det går. När vi kommer till Frankrike blir det uppenbar att Ionity har färre laddstationer och laddpunkter än Tesla. Ionitys nät passar oss inte fullt ut, utan det blir en Tesla Supercharger mot slutet av dagen. Vi har en kortare kö på åtta minuter vid Ionity i Brohltal West och några smärre problem med att laddaren inte startar med en gång.

Förutom laddkostnader, betalar vi en vägtull för fransk motorväg samt hotell.

Resan går bra, även om dagen är ganska läng. Vi åker i huvudsak på autobahn med tidvis mycket hög fart i ytterfilen, trots att vi håller 110 kilometer per timme, en vanlig marschfart. Det är – som vanligt på Tysklands motorvägar – många ”umleitung” och därmed trafikstockningar och köer. Det drar naturligt ner snitthastigheten en dag genom Tyskland.

Storstaden Dijon (cirka 200 000 invånare) är raka motsatsen till gårdagens tyska småstad Ottersberg, ett myller av gator, bostäder och butiker. Vi hittar till slut parkering en bit från hotellet.

Vi har sämre framgång med att hitta någon mysig, fransk restaurang, som vi hade bespetsat oss på. Många barer är öppna, dock utan matservering vid denna tid på dygnet. Vi slutar efter mycket letande på en sunkig McDonalds, där maten efter omständigheterna smakar bra.

Omgivningen är det dock inget fel på. Vi vandrar på pampiga gågator och torg – klädda i polerad sten – med gamla byggnader och statyer. Det är mycket ljussmyckning av de gamla byggnaderna (inget elsparande här). Plötsligt ser vi ett Unesco-märke.

Vissa centrala delar av staden visar sig vara en del av Unescos världsarv från 2015, som primärt omfattar de unika klimaten för vinproduktion i Bourgogne. Jag hittar inget svenskt namn på världsarvet; på engelska är det ”The Climats, terroirs of Burgundy”.

Jag får ihop mina 10 000 steg på promenaden runt ett gigantiskt köpcentrum Metz Sud, där vi laddar bilen, och i jaken på restaurang i Dijon. I dag går det bra med kortbetalning, sedan vi kommit in Frankrike.

Vi använder laddpauserna till att röra på oss, kolla e-post, läsa nyheter och ta en fika (Brohltal West).

Bilderna visar etappen dag 3: kartan över vägen vi körde, Ionitys laddstation i Brohltal West, gamla staden i Dijon och hotellet med vindlande trappor och korsvirkeshusbaksida i Dijon.

I morgon kommer ny rapport om dag 4.

Tidigare rapporter: Dag 1 och Dag 2.

Text och foto:
Jörgen Bengtson

Lämna ett svar