Det var ytterst nära att vi i mitten av artonhundratalet fick en nordisk stat – minus Finland som var ryskt storfurstendöme – även om man gärna talar om en ”skandinavisk union”. Tänkt vilken styrka en nordisk stat skulle ha haft och ha i dag.
Det visar nya historiska fakta, publicerad i en ny bok, ”Union eller undergang – Kampen for et forenet Skandinavien”, av författarna Morten Nordhagen Ottosen och Rasmus Glenthøj.
Vi var mycket närmare en nordisk stat än man hittills trott, visar denna nya forskning. Otto von Bismarck och Napoleon III stödde idén. I Köpenhamn fanns långt gående planer på en statskupp, som skulle avsätta den danska kungen och inrätta den svenska och norska kungen Karl XV att regera över en skandinavisk union.
Enligt Glenthøj och Ottesen fanns flera ”möjlihetens fönster” för en union i mitten på artonhundratalet. De nämner främst åren 1848–49 (första slesvigska kriget), 1856–57 (i och efter Krimkrigets slutskede) och våren 1864 under det Dansk-tyska kriget. I boken beskrivs till exempel att den danske kungen Kristian IX i juni 1864 bara var några timmar från att abdikera för att ge plats för en skandinavisk union.
Författarnas budskap är klart: vi måste få en helt ny berättelse om skandinavismen, där unionstanken inte viftas bort som en utopi.
Hundra år senare föddes Nordiska rådet, som bygger på 1800-talets skandinavism.
Det finns mer att läsa om boken på https://www.norden.org/sv/news/ny-bok-skandinavisk-union-ytterst-nara-pa-1800-talet.
Tänk vilken styrka ett förenat Norden hade haft – och fortfarande skulle ha!
Jörgen Bengtson
Inlägget uppdaterat 2 oktober 2021