Dag 3, 3 mars 2022: Mënsbech–Perpignan: 101 mil
Äventyret med vår Tesla Model Y LR fortsätter på dag tre. Vi lämnade storhertigdömet Luxemburg, som är en fascinerande blandning av språken franska, tyska och allt mer luxemburgska, en moseltysk dialekt som i modernt tid blivit upphöjd till nationalspråk). Officiella skyltar är på franska, kommersiella vanligen på tyska och ortnamnet allt mer på luxemburgska.
Frukosten var distinkt fransk, med croissanter, pain de chocolate med pålägg i form av nutella, honung och marmelader. Den tyska eftergiften var att vi fick smör utan att behöva säga till, dock av fransk typ utan salt. Efter förfrågan fick vi skinka och ost. Frukosten var utmärkt.
I Tyskland krävde man munskydd och vaccinationsbevis. I Luxemburg och Frankrike fanns kanske kraven kvar, men ingen krävde munskydd och vaccinationsbevis av oss; däremot hade nästan alla personal vi mötte munskydd.
Resan blev längre än planerat, för vi ville minska restiden på den fjärde och sista dagen. Restid, inklusive laddtid och 15 minuter extra för att hitta parkering i den charmiga staden, var 12:40 timmar.
Kartan visar vägen vi körde och var vi laddade, men siffrorna stämmer inte med laddtiderna. Vi tar, som jag tidigare rapporterat, hellre lite längre pauser. Vi laddade genomgående på Teslas supercharger (SUC): franska Val-de-Meuse, Macon, Montélimar och Narbonne.
Förutom laddkostnader, betalade vi en hel del pengar för franska vägtullar, 685 kronor, och parkeringsgarage för 158 kronor. Det kanske hade gått att ta mindre vägar, utan vägtullar, men vi ville ta oss fram så snabbt som möjligt.
Dagsresan gick bra – Agneta fortsatte att köra större delen av vägen.
Jag hade som dagarna före svårt att hinna med mina dagliga promenader på minst 10 000 steg. Jag tog de sista stegen på laddstationen i Narbonne – trodde jag. Sedan blev det många extrasteg i Perpignan från parkeringsgaraget till hotellet i den gamla delen av staden och sedan lite kvällsvandring på ringlande gränder och till en trevlig bistro i centrum.
Vi använde laddpauserna denna dag till att sträcka ordentligt på benen, vila (Agneta) och läsa nyheter – men ingen mat eller fika. Det blev lunch i form av smörgåspaket i bilen och en god middag i centrala Perpignan.
Fotografierna från etappen dag 3 visar frukost i Mensbech, nya laddstationen i Val-de-Meuse med ännu inte helt färdig servicebyggnad, laddstationen i Montélimar omgiven av många hotell, middag på bistro i Perpignan och Perpignans stadshus i Ukrainas färger.
I morgon kommer ny rapport om avslutande dag 4.
Text och foto:
Jörgen Bengtson
