Igår lämnade jag Hudiksvalls kommunfullmäktige (KF) efter tolv år som ledamot, varav 2018–2022 som högst förtroendevalda centerpartist. Min sista insats i detta ämbete blev att vid mandatperiodens sista sammanträde avtacka KF-ordförande Sven-Åke Thoresen (S) för mycket gott samarbete.
Det är vemodigt att lämna centerpolitiken. Men det är en följd av att Centerpartiets krets- och distriktsstyrelser inte har förtroende för mig. När jag skrev under kandidatförsäkran, hade jag ingen tanke på att ett en bot för den lägsta graden av rattfylleri (med bibehållet körkort), innebar att partiet tog till det absolut tyngsta vapnet: krav på att jag omedelbart skulle lämna kommunfullmäktige och regionfullmäktige för kommande mandatperiod.
När jag skulle skriva under kandidatförsäkran, läste jag igenom den noggrant och reflekterade över punkt ett. Den handlade om lojalitet med partiets idéprogram; här trodde jag att det skulle kunna bli problem med att jag fortsatt är motståndare till svenskt EU-medlemskap – Centerpartiet är för.
Jag har betalat min bot, sonat mitt brott och dragit lärdom av händelsen. Mitt liv går vidare utan kommun- och regionpolitiken, där jag har försökt bidra med min kunskap, kompetens och erfarenhet.
Jag har tidigare skrivit om att jag lämnar alla kommun- och regionuppdrag. Jag sitter kvar som ledamot i Enånger-Njutångers kyrkofullmäktige, där jag företräder nomineringsgruppen Centerpartiet. Stannar också kvar som vice ordförande för Enånger-Njutångers centeravdelning, åtminstone tills vidare.
Jörgen Bengtson